Oj vad tidan masar sig fram…
Är bara en vecka sen mitt senaste inlägg, men ändå känns det som så enormt mkt längre.
Okej, en vecka är långt, men det är samtidigt inte så långt. Men i mitt huvud känns det som om det vore en månad sen jag skrev det jag skrev. Men det är det inte…
Tänkte väl mest bara kommentera det, kanske kommer mera bloggande senare idag. ;)
Ska iaf sova nu, och drömma en hel uppsjö söta och fina drömmar. :D
Så har ytterligare en dag passerat, en dag i resten av mitt liv.
Ett liv som kunde ha vart annorlunda, eller kanske inte ens existerat, allt beroende på val jag har gjort tidigare i det. Vet att det finns direkta val som hade kunnat leda till min egen död, inte självmord, utan snarare mord.
Men det var val jag inte gjorde, dom eller snarare det valet ger mig en skuld att bära. En skuld för att jag kanske hade kunnat förändra nåt, eller kanske gjort så världen såg annorlunda ut idag.
Men nu gjorde jag inte det valet, och här sitter jag idag. Mer förvirrad än jag någonsin vart, mera kaos i skallen än jag någonsin haft. Man vet inte vad man hade förrän man förlorat det, ibland så stämmer det så otroligt…
Finns egentligen bara tre människor jag verkligen saknar. 2 av dom kommer jag aldrig kunna träffa.
Och ja, jag är deppig just nu. Fel tankar i huvudet, inte kul. Men jag är van, van vid att inte vara lyckligt, van vid att känna mig misslyckad, van vid att känna mig patetisk, och framför allt van vid att alltid göra fel val.
Ibland hade det bara räckt med ett annat ord, i andra fall med en hel mening. Men jag gjorde fel val, sa fel ord, eller sa inte meningen, eller uttryckte meningen fel. Hade jag gjort dom sakerna annorlunda hade kanske världen vart annorlunda idag, och jag hade inte suttit här och kännt så som jag gör nu.
Och nej, det är inget sökande efter medlidande. Står faktiskt där uppe *pekar* ”Tankar och idéer av en kolbaserad livsform kallad Daniel”, och det är just vad detta är. Tankar och idéer som behöver ventileras, som jag behöver få ur mig. Kanske tankar och idéer jag behöver feedback på. För ni som läser detta kanske har lösningen på mina problem, eller kanske bara kan säga det där rätta ordet eller meningen som behövs för att få mig att inse att världen inte är så mörk och hemsk som jag ibland tycker.
Är egentligen väldigt få personer som verkligen kan säga saker som får mig att byta humör på en sekund, väldigt få, och finns egentligen bara en person som kan hindra mig ifrån vissa saker. Det är jag tacksam för, och det vet jag många som är tacksamma för med utan att veta om det. Men ändå, jag kan inte visa det av olika anledningar. Och när jag mår pyton blir bara allt pannkaka iaf när jag pratar med den personen. Finns för mkt som stör, hos båda, som gör att sakerna som sägs misstolkas, inte bara ifrån min sida. Utan ifrån bådas sida. Jag kan säga nåt, och den personen misstolkar, den personen kan säga nåt och jag misstolkar.
Så på punkten att misstolka är vi egentligen lika mkt kålsupare båda två, och ska antingen inte anklaga oss själva för att göra fel, eller så ska vi anklaga båda. Men det sista är fel det med. För ingen ska anklagas, ord feltolkas hela tiden, och om man då inte kan höra tonläge på personen kan det misstolkas mer, och även om man hör tonläget men inte ser ansiktsuttrycket kan ett ord i välmening misstolkas som nåt ont, bara på grund av att man inte ser ansiktsuttrycket som visar att ”Nej, det är inte nåt ont, det är nåt gott”.
Senaste tiden av mitt liv har vart fullt av sånt, tyvärr. Jobbigt och irriterande är en sammanfattning på det. För det sliter, inte bara på mig, utan på den andra personen med. Det gör oss förvirrade och ger oss kaos i skallen. Så att vi till slut inte vet vad vi vill, eller vad vi tänker. Försöker egentligen inte skylla nåt på nån här, behöver bara ventilera huvudet för att öht kunna sova inatt. Annars kommer jag bara att sitta vaken, eller gråta mig till sömns över saknad, och att det är som det är idag.
Men som jag en gång sa, när jag mådde som sämst:
Livet är som en dagbok,
där varje skrivet ark är en dag i ditt liv,
och varje oskrivet ark är en dag i framtiden,
och du aldrig vet i förväg vad som ska stå på nästa ark,
du vet bara vad du ska skriva på arket som du just nu tittar på,
och kan bara blicka tillbaka på dom skrivna ark som erfarenheter,
och misstag i ditt liv som du ska ta lärdom av.
Sjukt egentligen, ibland är jag tacksam över att jag mår dåligt, varför? För att jag kan tänka som klarast och minst egoistiskt när jag mår som sämst, för att jag helt enkelt hatar mig själv då. Man kan inte vara egoistisk om man hatar sig själv. Det säger simpel logik, men förvisso, vem påstod att människan någonsin agerade logiskt. :P
Nej, livet kommer att fortsätta, det kommer att ha sina dalar, och det kommer att ha sina bergstoppar. Och en vacker dag kommer dagen då jag kommer att vara helt genomlycklig, då jag kommer att sprudla av lycka och glädje. En vacker dag som sagt, men tills dess kommer det vara perioder då jag hatar mig själv, hatar mitt liv. Och jag kommer att förbruka och be en hel del kompisar dra åt helvete fast jag inte menar det.
Men nånting i min skalle säger att det är nödvändigt. Men jag vet redan nu vilka jag garanterat kommer att behålla, och som absolut inte ska bry sig om det jag skriver säger. För jag värderar er vänskap högt, och även om ni alla kanske inte besitter samma unika egenskap som en person besitter betyder ni väldigt mycket för mig, och har alla mer eller mindre hjälpt mig.
Ni är mina stjärnor på en himmel som ofta kan verka kolsvart (ingen inbördes ordning heller):
* Carro (Gävle)
* Jonas
* Lizette
* Henrik
* Jennie
* Jocke (Chibbe)
* Pernilla (Gottefia)
* Anders (Morbid)
Ni andra betyer mycket för mig med, tro inget annat bara för att ni inte står med här.
Nu ska i alla fall en trött Daniel med kaos i skallen röra sig mot sängen, eller snarare, bädda iordning sängen och lägga sig i den istället för att halvligga och skriva en enormt lång Blogg. ;)
Älskar dig Mamma, även om du ibland inte känner det, och ibland känner att du inte når fram till mig.
Tänkte försöka sätta mig ner och skriva om hela Drupal nu så att den blir så som jag vill ha det. ;)
Så utifall ni ser att det inte händer så mkt på sidan den närmsta tiden kanske ni kan gissa varför.
Antagligen är det då för att jag sitter och pillar med att få igång nya sidan exakt så som jag vill ha den, kommer att basera den nya sidan på Drupal, så den kommer väl delvis att se likadan ut, men samtidigt så kanske den inte kommer att vara riktigt lik, eller bete sig exakt likadant.
Jaja, det är nåt som vi märker med tiden. :)
Ganska stor sak att välja som överskrift egentligen, med tanke på att just Livet inbegriper en hel del.
Det är luften du andas, det är det du ser utanför ditt fönster, det är kaffet du dricker på morgonen för å vakna till, det är drömmarna du drömmer om natten, det är tankarna du tänker på dagen.
Men samtidigt är det ett ganska smalt ämne med. Beror bara på ifrån vilket håll man tittar.
Kom på en sak inatt, att ibland har man gjort sina val utan att man själv vill erkänna det, och ist går man bara runt och är förvirrad för att man inte vet vad man ska välja, när man egentligen redan har gjort valet och borde gå runt och leta efter punkten där man erkänner det. Är kusligt sant på vissa saker, både hos mig själv och hos andra.
Om man nu snubblar över en sån fråga, ska man då berätta för den personen? Ärligt talat, jag vet inte. Jag har testat det en gång, känns bara fel i hela kroppen. Känns som om jag just gjorde världens misstag och bara vill backa tillbaka och ta tbx vad jag just sagt. Men går det? Nej…
Har haft så mkt tillfällen på senare tid när jag velat ”backa” bandet, göra om en sak jag gjort så att hela framtiden sett annorlunda ut. Men, det går ju inte. Oavsett hur mkt och envist jag än vill det så går det inte. Man gör sina val, man får stå sina kast, som det så snyggt heter. Finns ingen ”Rewind”-knapp på livet som gör att man kan spola tbx och ändra en händelse. Ist får man lära sig leva med den helt enkelt, lära sig leva med valet man gjorde och gå vidare till nästa val man ska göra.
Livet är ju verkligen fullt av valmöjligheter, från dom små valen till dom stora valen.
Och vi väljer hela tiden. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Ibland får vi en chans å rätta till våra ”fel” val, men bara ibland.
Snacka om överfilosofiskt inlägg… *S*
Men förvisso, jag har mina stunder med…
Sitter här just nu och stör mig på småsaker…
Småsaker i hur saker funkar på denna sidan, hur saker funkar på andra sidor, hur system funkar som jag är delvis delaktig i.
Men framförallt så stör jag mig på en viss sak.
Som dom säger i Matrix ”Ignorance is a bliss”, ibland stämmer det, ibland hade jag önskat att jag inte vet saker jag i dagsläget vet. Att vissa saker inte hade behöva vart som dom idag är.
Men men, man kan inte alltid få som man vill.. Tyvärr…
Nej, kanske göra nåt vettigt av den här dagen, och inte göra som igår då man tillbringade 90% av dagen i sängen görandes ingenting och knappt orkade svara på MSN-messen som damp in… :S