Hörnet av Världen

Sanning är egentligen ett ganska flyktig begrepp, ett relativt begrepp.
För det som är sanning idag, kan vara lögn imorrn.
Och det gör ju att just ”sanning” är ett begrepp som alltid förändras, att förutsättningarna för VAD som är sanning förändras ifrån en dag till den nästa.

Dåligt exempel, men se på detta.
Sanning idag: Det är den 29:e oktober 2006.
Det är någonting som inte kommer vara sant imorrn, och aldrig mera kommer vara sant heller. Just för att det bara är sanning idag, imorgon blir det en lögn, eller iaf en osanning.

Finns fler exempel, men just detta med datum är det lättaste att ta.
Där finns förutsättningen, Dagens datum, och den förutsättningen ändras ju som bekant vid midnatt varje dag och resulterar i att det som är sanning ena dagen är en osanning efter midnatt.

Allting där förutsättningen baseras på nånting som är relativt, t.ex. tid, så kommer sanningen även den att bli relativ. Så man kan säga att sanningen ”ärver” saker ifrån förutsättningen för vad som är sanning.
Om t.ex. sanningen baseras på känslor, så kommer sanningen troligtvis att vara irrationell och ologisk, eftersom känslor ofta är irrationella och ologiska.

Kort och gott, man kan inte lita på sanningen. Eftersom förutsättningarna för vad som är sant hela tiden ändras.
Det som är sant idag, kan bli lögn imorgon eller övermorgon (eller ännu längre in i framtiden).

Enda man då egentligen kan lita på är Ärlighet, för då vet när man sanningen blir till en lögn. För då kommer personen att berätta det. Då vet man när sanningen blir till lögn, eller kanske lögnen blir till sanning (samma princip om man kör åt det hållet, bara tog och skrev sanning->lögn för att det var lättast).

Egentligen säger jag ingenting i den här bloggen om att någon ljuger, eller har ljugit för mig. Säger snarare att jag litar mer på ärliga personer, än personer som säger att dom talar sanning. :)
Att jag hellre omger mig med ärliga personer, för att då vet jag vad jag har dom.
Men egentligen ratar jag inte någon heller..

Vad jag menade med denna bloggen, det går nog inte att säga, jag menade nog ingenting med den. Utan det var bara en tanke som fick lov att växa och blev till ett längre text-stycke.
Tanken var inte ens riktad mot någon, utan den bara ploppa upp i huvudet på mig utan vidare (ja, tankar har en förmåga att göra det i huvudet på mig).

Nej, dags att sluta svamla innan jag nästlar in mig för totalt i något. Och utan att menar det sårar någon för att personen tar åt sig av texten i denna bloggen. Så säger återigen, ingen ska ta åt sig, bara läs och fundera på vad jag menar med att sanningen är relativ. Och kom ihåg, jag lever inte efter det mottot. Utan det var bara en vild tanke i en ännu vildare hjärna ;)

//Daniel

Ja ni, vad jag är urusel på att skriva här, verkligen.
Kan ibland gå jättelång tid mellan inläggen, och ibland komma flera på en gång.
Men det är väl så, har inte orken/tiden att skriva nåt här alltid. Och ibland händer det saker som jag inte vill skriva om, eller saker jag inte kan skriva om.

Sitter iaf i Uppsala just nu och tittar på medans löven faller, och vädret blir sämre, lagom kul. Kan komma på ett ställe jag hellre hade vart på, men pga vissa omständigheter är inte det möjligt i nuläget. Så jag får låta bli tills omständigheterna tillåter. ;)

Just nu sitter jag bara och saknar, saknar nåt otroligt, tänker på drömmen jag hade inatt med… Var en underbar dröm, en trevlig dröm, en dröm jag vill ska bli sann. :)
Vakna med ett leende på läpparna iaf… Men just vad drömmen innefatta, förutom mig och en person till, tänker jag hålla hemligt tills tiden är mogen, om den någonsin blir mogen. Känslig sak ändå, men det var ändå underbar, tar gärna en repris på den drömmen inatt. ;D

Har fortfarande inte riktigt tillfrisknat ifrån min ”virusinfektion i lungsäckarna” som dom trodde det var… Hatar att jag ska behöva gå och vänta på att det ska bli bra av sig själv.. Vill ha medicin och bli frisk direkt. Men men, går ju inte. Hela den där virusinfektionen är en historia för sig själv, då den blev upptäckt först efter förmodad hjärtinfarkt och ambulanstur upp på akuten (aldrig mera ambulans, iaf inte som patient). Var inte hjärtinfarkt, utan bara infektionen som spökade. Det har den gjort flertalet gånger sen dess med, men eftersom jag itne vill återupprepa det där så är det sängen nästa och vila ett tag. Bröstsmärtor är inte kul, men nu vet jag ju iaf varför och kan kämpa emot. Roliga är att jag inte får panikångest av det :D
Något positivt mitt i det negativa… ;)

Nej, ska sitta och fnula på den drömmen lite nu, och på en del minnen… Lär gå omkring med ett leende på läpparna… ;)

Saknar dig, du vet vem du är ;)

//Daniel

Återigen sitter man här vaken, klockan 4 på morgonen… Varför kan jag inte vara normal som andra människor och gå och lägga mig normal tid??? haha…
Jadu, har inget vettigt svar på den frågan, vet bara att jag gillar natten. Den är lugn, och stilla, och trevlig på ett sätt. Även om den är mörk. :)
Har inte hänt så mycket sen senaste bloggen, är hemma i Gävle just nu och tar det lugnt.

Lite chockad är jag dock, har inte vart här sååå många dagar, och har lyckats stöka till i så gott som varje rum i lägenheten, vardagsrummet är tvättsortering av smutstvätt, köket är nån förvaringsplats (allt möjligt kring köksbordet), och sovrummet, tja, det är ett kapitel för sig. ;)
Men det brukar aldrig vara så värst städat här inne (i sovrummet alltså, datorn står där).

Sitter och saknar något otroligt dock, ångrar även lite saker jag gjort, men kan inte ändra på dom nu i efterhand även om jag vill….
Men för tillfället är allt löst i alla fall, eller det är väl löst för gott, bara det att det låter bättre att säga ”för tillfället”… Så misstolka inte det… ;)

Förstår egentligen inte hur man kan sakna en person något så otroligt som jag gör just nu, hur nånting kan kännas så tomt och meningslöst när den personen inte är med. Skrev i ett sms till den personen att det känns som ett ”hål i mitt hjärta” när inte hon är med… Vilket det faktiskt gör, det är ett stort tomrum i det som inte går att fylla med något… Så känner mig faktiskt mer ensam i lägenheten än vad jag någonsin har gjort… Men förhoppningsvis får jag träffa personen väldigt snart, så vidare det inte händer något totalt oförväntat (säger hellre så, och det inte inträffar nåt, än säger att jag ska, även om jag vet att jag ska träffa den personen)… :)

Så jag har något att se fram emot i alla fall, och det gör jag hela tiden, varje dag det kryper närmare, känns som en dag närmare paradiset när jag får återse henne igen…. Men tiden och jag är inte riktigt överens, då klockan verkar ha gett sig fan på att gå i snigelfart bara för att jag vill att den ska snabba på… haha…

Nej, ska faktiskt slå på Volcano (sök på imdb.com om du vill veta mer) med Tommy Lee Jones strax, och sen lägga mig och somna till den… Förhoppningsvis… Brukar inte somna till film, men man kan ju hoppas att någon gång blir den första, eller hur? :)

Godnatt på er allihopa, har en lös dikt snurrandes i huvudet, så vi får hoppas jag får ner den på papper. :)

//Daniel