Hörnet av Världen

Har återigen rört mig neråt mot Uppsala för en påhälsning, denna gång med anledningen att mamma fyllde ”kärring”, dvs 50 år :)
Har fått mobba henne hela veckan med dåliga skämt som anspelar på ålder & kärring, jätteroligt. :D
Men hon tar det iaf rätt och blir inte sur, och det är väl huvudsaken.
Har även passat på att skaffa en digitalkamera, en Olympus FE-210, med 7.1MegaPixlar, så nu kanske det blir lite mera fotograferande igen ;)
Är så innerligt less på mobilens tillkortakommanden vad det gäller foton, visst den har 3.1Megapixlar och Carl Zeiss optik, och det gör att den tar ruskigt bra bilder. Men den pallar inte av vissa miljöer, vissa ljusförhållanden, och är urusel på att ta kort på svarta saker eller områden. Och ta kort ute när det är mörkt? Det är bara glömma på direkten.

Nu när man äntligen har en riktig digitalkamera igen kanske det blir kul att ta kort igen, och bättre bilder definitivt ;)

I övrigt har det inte hänt så mkt, förutom att datorn är än mer på väg att rasa än tidigare. Eller datorerna… Har 3 datorer nu som har mer eller mindre problem :(
Serverns systemhårddisk behöver bytas ut, har ersättningsdiskar som ska testas (inte säkert dom funkar)
Laptopens systemhårddisk sjunger på sista versen, den har redan lagt av en gång när laptopen hade vart på ett par dar.
Stationära överlag är på väg att ge upp, den har ju redan lånat nätaggregat & grafikkort & nätverkskort. Och dessutom 2*512MB lånat ram-minne.

Börjar kännas lite granna som att man kör livsuppehållande åtgärder på alla datorerna för att dom ska palla med tills man har råd å införskaffa nya delar, eller byta ut trasigt.
Alla fläktar i stationära är iaf bytta tack vare mitt snygga misstag förra året då jag kortslöt 4 chassifläktar med ett snyggt rökmoln & lukten av bränd plast som följd :P
Lyckligtvis var det bara fläktarna som blev förstörda, så har numera 5 st tystare fläktar i den.

I övrigt händer inte så mkt, lite upp & ner i livet, nåt smågnabb här & nåt annat nån annanstans. Dvs, livet är som vanligt… :P

Daniel a.k.a leinaD säger (19:22):
 jupps, det är mörkt och mysigt här ;P
Daniel a.k.a leinaD säger (19:22):
 bara 3 skärmar, 1 mus, och några led-lampor som lyser upp ^^

Eller rättare sagt: Så mörkt & mysigt som det kan bli med 3 LCD-skärmar, 1 optisk mus som lyser rött, 1 orange & 14 gröna LED-lampor, och en fläkt-controller som lyser blått. ;)

Så har det åter gått en del tid igen.
Vet att jag har är dålig på att uppdatera här, men beror väl delvis på att det inte händer så mycket värt att nämna. Nu har det hänt lite dock, dom har vart här och pillat med mitt bredband, slutresultatet är väl att jag klassat elektrikerfirman som gjorde det som idioter.
För dom installerade en icke fullt inställd switch, så jag får inte ut full fart på bredbandet :(
Sen har jag fått för mig att skaffa en ”huvudnyckel”, passar bra som hemförsvar ;)
Eller inte försvar då, men ganska avskräckande om man öppnar dörren med en 71cm’s kofot i handen… Haha… Avskräckningssyfte, javisst! :D

Sen var jag ner en snabb sväng till Uppsala igår med, verkligen snabb, åkte härifrån vid 10.30, var tillbaka vid 22.30… Var ner och hjälpte Niclas en snabbis med hans nya dator, hans gamla haverera. Och jag blev förstås bara mera sugen på att uppgradera min efter att ha suttit vid den, den var ju så otroligt snabb och trevlig att jobba med :D

Hmm, vad mer kan ha hänt. *tänker*
Kan inte komma på nåt direkt nu, förutom att jag fördjupar mig i C++ och LUA, och försöker göra något vettigt av det.
Har väl dessutom fått lite halvbra ordning på lägenheten, även om en hel del återstår att göra innan den är i det skick så jag gillar den och trivs med den fullt ut. Men det är på väg åt rätt håll iaf :)
Trivs med området runt datorn, nästan, nu. Är väl bara lite städning och flytt av sängbord som återstår, sen ska en bokhylla iväg till en kompis, för hon ville ha den.
Jag har ingen direkt plats för den längre, den äter upp för mkt utrymme i sovrummet, och jag har ingen plats för den i vardagsrummet.

Sen har jag hunnit med och vart ner och träffat en nätkompis på stan för första gången med, alltid trevligt att lära känna nytt folk. :)

Ska väl försöka skärpa mig på uppdateringsfronten. ;)
Tjing på er för nu :D

Idag var första gången för något…
Att se resultatet av ett lyckat självmord (eller resultatet av ett brott)… Var nån som fick för sig hoppa eller blev puttad ifrån 4:e våningen i grannhuset, så var smått distraherad ett tag tidigare idag av att det var ett lik som låg tvärs över gården i väntan på ambulans/rättsläkaren… Var mindre trevligt…
Var inte trevligt att se överhuvudtaget, aldrig sett något sånt ”IRL” tidigare, utan nu var första gången och man blev väl lite chockad.
Är iaf glad att jag slapp se fallet, men såg ju ”resultatet” och hörde ”dunsen”… Undrar om det är sånt man någonsin glömmer?

Och så var det ett tag sen sist nu igen, verkar bli sådär ibland att jag blir inaktiv en längre period och sen kommer det någon rad här som konstaterar att jag vart inaktiv ett längre tag…
Detta är väl återigen en sån rad. Ska försöka skärpa mig, jag lovar ;)

Det kan man väl säga att det börjar bli.
Äntligen, eller till slut, eller vad man vill säga.

Har i år fått 2 jobberbjudanden, rakt ur tomma intet, har övervägt båda.
Det första gällde jobb som programmerare, inriktning php+mysql, det tackade jag nej till. Datorer är en hobby för mig, inget jag vill arbeta med, då skulle det roliga med datorer försvinna.
Det andra jobbet är som säljare, och det har jag nästan tackat ja till.
Eller jag kommer tacka ja till det. Det är min chans här i livet till något vettigt.

I det jobbet kommer jag få den sociala kontakten jag vill ha, kommer att få en helt okej lön (om än provisionsbaserad). Och jag kommer få jobba med folk som jag förhoppningsvis kan ha kul och skratta med.
Vad jag ska sälja stämmer så smått med vad jag är intresserad av med, så det gör det bara roligare.

Vad som egentligen fattas nu är körkortet, men det blir när jag får första månadens lön som det blir ett körkort. Sen kan man väl säga att månaderna efter det kommer att bli fortsättningen på att städa upp livet.
Kommer att lösa skulderna varefter jag får råd, så att jag till slut står där skuldfri.

Sen är det bara en sak som fattas i mitt liv, för att det ska vara det jag vill att det ska vara, och det vet hon om. :)
Jaaa, jag syftar på personen jag skrivit om i blogg-inlägget ”Du & Jag”… Men det är väl vad man kan säga är ett mera långsiktigt projekt, det har det alltid vart. :)

Men jag känner verkligen att det är en person jag vill ha, och dela mitt liv med, mina känslor för henne går såpass djupt, och är såpass genomträngande.

Ville bara skriva av mig lite om min framtid här, exakt vad jag ska sälja kan jag inte avslöja förrän den dagen jag tackar ja och börjar på det jobbet. :)
Men det ska till mkt nu för att jag INTE ska ta det jobbet…
Åt helvete med min sjukskrivning, dryga 3 år med att gå hemma räcker mer än väl. Nu är det dags att kavla upp ärmarna, och börja dra in pengar så man får ordning på det som jag påstår kallas mitt liv. ;)
Att depressionen/panikångesten löser sig på kuppen troligtvis är ju bara att tacka och ta emot :)

Sådär, nu har jag skrivit av mig. :)
Ha det gött alla :)

Det blev en fortsättning på förra posten (Uppsalabuss)…
Uppsalabuss/Upplands Lokaltrafik fick sitt lilla e-mail igår, idag fick jag ett svar ifrån dom…
Var väl inte direkt svaret jag ville ha men får väl anse det acceptabelt eftersom jag inte lär få något mera svar ifrån dom.

Från: Daniel Elenbring
Ärende: Fordonsframförande
Datum: On, 2007-04-11, 11:23 am
Till: Daniel Östlund

Jag tackar Dig för Ditt engagemang och önskar Dig trevlig resa med Upplands
Lokaltrafik !
Med vänlig hälsning
Daniel Elenbring
Trafikinformatör

Så man får väl se det som att vi kan avsluta detta ärendet nu och gå vidare och hoppas vi inte ser flera bussar som kör med motorluckan öppen ;)

Uppsalabuss Linje 9 mot Åsta, 9/4 -07, kl. 14.53

Denna bussen körde förbi oss och svängde ner på Vaksalagatan och ställde sig vid hållplatsen, den körde verkligen förbi med ”motorhuven” öppen…
Är det bara jag som förundras över hur uppmärksamma dom är på Uppsalabuss om dom kan köra med motorluckan öppen?
Hallå, borde man lixom inte märka det? Den är ju inte direkt liten.
Sen så ser jag inte motivationen direkt heller till att göra det, i Juli kan jag förstå om dom gör det med tanke på att dom har förkärlek för att köpa bussar som kokar här. Men nu? Är inte varmt nog ute för att påverka dom…

Men som sagt, såg lite komiskt ut. Funderar på om man ska skicka ett mail till Uppsalabuss med och fråga hur uppmärksamma deras förare är.
Man kan ju som sagt börja undra… Man får väl hoppas dom är mer uppmärksamma i trafiken, än vad dom är ang. att motorluckan är öppen ;)

Nu får det vara ett slut på det, slut på att förneka, att inte säga direkt, att gömma undan mina känslor.

Har i 1,5 år haft känslor för en och samma person, har i 1,5 år vart förälskad i henne. Och det är inga känslor som försvinner, jag kan inte lura mig själv att dom försvinner, jag kan inte förneka dom.
Att få höra hennes röst gör mig något så otroligt glad, att få vara henne nära gör mig också glad.
Är hon ledsen är jag ledsen för att hon är det. Skrattar hon är jag glad för att hon är glad.

Varför sitter jag då och skriver det här? Varför skriver jag inte att jag har en flickvän. Simpelt jag har inte en flickvän. Jag är kär i nån som redan har en pojkvän.
Varför jag skriver det här är väl för att jag vill att världen ska veta.
Jag skulle bara vilja ställa mig och skrika ut mina känslor för henne, men av hänsyn gör jag det inte. Jag tänker inte ens nämna hennes namn här. En del vet vem det är jag pratar om, ni som inte vet får fortsätta sväva i ovisshet, tänker inte berätta av hänsyn till henne…

Jag har aldrig vart såhär pass kär eller förälskad i någon tidigare, det är helt nytt och helt underbart. Och istället för att känslorna ska minska så ökar dom bara i styrka. Dom blir starkare för varje dag, varje timma, varje minut, varje sekund som går.
Jag blir bara säkrare och säkrare på att det är Henne jag vill ha, och ingen annan.

Jag älskar DIG verkligen, vet att du kommer att läsa det här, med tanke på att jag tänker skicka länken till dig. Jag är less på att gömma undan mina känslor för dig, detta är mitt sätt att visa att jag är så säker på dom att jag skulle kunna berätta för hela världen att det är DIG jag vill ha och ingen annan. Att mitt liv känns meningslöst utan dig, att jag känner mig halv utan dig.
Vill bara ha dig nära, och nu när jag inte har det, eller kan ha det, så kryper jag nästan ur skinnet av saknad. Det gör fysiskt ont i mig av saknad efter dig.

Fastnar ofta i tankar om saker som vi har gjort, eller ställen där vi har vart. Ser dig framför mig då och bara ler åt det minnet. Kan bara sitta och vänta på att du ska ringa på min ytterdörr, bara för att jag vill se dig, även om jag vet att du inte kommer att ringa på ytterdörren, iaf kanske inte den dagen. Jag lever i dåtiden, jag kommer ihåg så mkt datum vad det gäller dig och mig, många fler än vad du tror.
2005-09-14 – Första gången vi träffades
2005-09-25 – ”hemligt”
2005-11-30 – Nåt du fick av mig
2005-12-31 – Nyårsafton :)
2006-01-16 – första gången du sa att du ville ha mig
2006-01-30 – ”hemligt”
2006-02-04 – Hur du trösta mig dagen då morfar dog
2006-02-11 – ”hemligt”
2006-02-12 – ”hemligt”
2006-06-13 – ”hemligt”
2006-06-27 – Hur mkt jag såra dig den dagen =/
2006-09-10 – ”hemligt”
2006-10-28 – Senaste gången jag såg dig
2006-11-25 – Mina planer för den dagen, men som jag aldrig hann genomföra.
2006-12-05 – vad jag sa och gjorde mot dig den dagen :(
2006-12-17 – senaste gången vi bråka
2006-12-21 – ”hemligt”
2007-02-19 – Senaste gången vi prata i telefon
Som du ser kommer jag ihåg mkt fler datum än vad jag har sagt, och jag håller koll på alla, för att dom ÄR speciella för mig, och dom kommer för alltid att vara det.
Blev kär i dig första gången jag såg dig, och har vart det sen dess.
Jag har vart kär i dig i 1 år 5 månader 6 dar 9 timmar, och det kommer bara att öka.
Jag vill ha dig, och bara DIG, ingen annan, absolut ingen annan.
Jag har gjort mina misstag mot dig, och dom har inte vart få, men vi står här idag, massor med erfarenheter rikare, och jag ångrar varenda gång vi bråkat, men jag har lärt mig nåt av varenda gång, och jag ångrar alla misstag jag gjort mot dig med. Och alla bråk vi har haft verkar som bortblåsta nu, vi har funnit det där stadiet vi var i när vi först träffades.

Ett liv utan dig är något jag har svårt att föreställa mig (och nu ska inte alla tolka detta som något negativt och självmordsbenäget, för det är inte det, jag har bara svårt att föreställa mig att leva utan henne bredvid mig). Som jag en gång skrev till dig, att får jag inte dig, så lägger jag ner allt och blir ungkarl. Det står jag för än idag, finns ingen jag vill ha hellre än dig, och det finns ingen som kan mäta sig med dig, eller dom känslor jag har för dig. Dom känslorna är verkligen helt unika, och det är bara känslor för dig.
Du har nyckeln till mitt Hjärta… :)

Jag älskar verkligen dig, och jag vill att hela världen ska veta det!
Och att hela världen ska veta hur mkt jag saknar dig!
Jag skulle kunna göra vad som helst för dig!

”Du och jag mot världen gumman”

//”Kärlekskrank” Daniel

Av någon suspekt anledning har jag väldigt svårt att hålla ett normalt dygn, lyckas väl i 2 dagar sen är jag tillbaks till min ”onormala” dygnsrytm igen, och är mer vaken nattetid än dagtid. Nästan så man kan börja undra lite om jag är Vampyr med tanke på att jag är mer vaken på natten än på dagen.

Skulle behöva ha ett normalt dygn, men i mitt liv nu med ett minimalt antal tider att passa per månad, och ingen ”sambo”/inneboende att ta hänsyn till så behöver jag inte behålla ett normalt dygn och kan flytta det fram och tillbaks som jag vill.
Eftersom jag inte heller har någon sysselsättning så blir det att jag konstant går med för mycket energi i kroppen, och därigenom får ett längre dygn än andra för att jag har mer energi då jag inte förbrukar den i samma takt.

Oftast sitter jag väl vid den här dumburken, har hört många kalla mig internetberoende eller datorberoende. Känns faktiskt mer eller mindre hårt att höra, tar åt mig av det, är ingetdera egentligen utan har bara ingenting annat att göra så blir att jag sitter här jämt.
Skulle jag vara beroende skulle jag ha svårt att slita mig och göra annat, och jag skulle längta och må dåligt när jag var ifrån.

Det är inget jag gör, kan lätt gå ifrån datorn för att göra något annat, saknar den inte när jag är borta från den, och jag mår framför allt inte dåligt att vara utan den. Men folk verkar ha fått det till att jag är beroende, visst får dom tycka som dom vill. Men jag gillar inte direkt att bli kallad det.

Nu är det natt igen iaf, och jag har total avsaknad av normalt dygn, jag lider inte av det, jag mår bra av det (även om det skulle vara mer nyttigt för kroppen med ett normalt dygn)… Jag trivs med att skrota på i min egen takt. Att vara vaken nu…
Gillar förvisso även att vara ute och promenera vid den här tiden…
Men vissa småsaker har satt lite stopp för det, så jag är långt ifrån lika sugen på det, utan låser in mig i lägenheten istället.

Det där sista är nåt jag verkligen måste ta tag i, så att det inte utvecklar sig till nåt. Måste ut och röra på mig mer, inte bara med kompisar utan även ensam. Vore dumt att utveckla nåt av det utan att det egentligen finns en anledning till det. Jag har ingenting att vara rädd för, jag har inga traumatiska upplevelser som gör att jag ska behöva springa och gömma mig…

Okej, förvisso har jag bara minnen ifrån 6 år och uppåt, allt tidigare än det är som bortblåst, vilket är skrämmande, då alla jag pratat/pratar med har minnen tidigare än så. Så undrar vad det är som gjort att jag totalt har tappat alla tidigare minnen. Eller om det helt enkelt bara är en slump, att min hjärna valde att sortera ut dom för att bereda plats för nyare minnen.
Eller att dom bara ligger där inne i min hjärna djupt i dvala och bara väntar på att rätt händelse i mitt liv ska återuppväcka dom och tala om för mig vad det är jag har glömt (om det nu är något överhuvudtaget som jag har glömt)…

Har hänt en del i mitt liv på sistone med, en hel del, orkar inte ta upp en enda sak av det här. Faktiskt. Dom som vet, vet. Och dom som förstår, förstår. Resterande får gissa, eller fråga mig så får vi se OM jag svarar (lovar inte).
Snart ett jobbigt datum igen med, 1 års dagen sen morfar dog :’(
Inget jag ser fram emot, men känns samtidigt lite som om den inte blir lika jobbig som hans födelsedag i november, vilket innebar en liten omställning för mig med.
Det var första gången jag verkligen accepterade att han hade gått vidare, och första gången jag kunde titta på minnestavlan med hans namn som hänger i minneslunden. Har inte kunnat det tidigare, har vägrat, har inte velat inse.
Men återstår väl att se hur jag tar 1 års dagen nu i februari. Ser inte fram emot den iaf, men återstår väl att se hur den fortgår.

Nu ska jag väl i alla fall fortsätta se på film eller prata på MSN, beror väl lite på.
Ska iaf sluta svamla, kom precis på att jag har en förmåga att göra det när jag väl pallrar mig in på den här sidan, och resultatet är nästan alltid ett låååångt inlägg som är ett rent svammel om mig och mitt liv ;)

//Daniel